"Jag förtröstar på din nåd, mitt hjärta jublar över din frälsning. Jag vill sjunga till HERRENS ära, ty han är god mot mig." (Ps 13:6 FB)
Psalm 13 är en av de kortare psalmerna i Bibeln. Psalmen uttrycker en djup ångest och ställer frågan "Hur länge..." ska det dröja innan Gud griper in.
Men psalmen slutar ändå med lovsång. Den uttrycker förtröstan på Gud och ett hjärta som jublar över Guds frälsning.
Men förtröstan och jublet är inte hämtat ur tomma intet. Det finns en orsak att psalmisten kan förtrösta. Det finns en orsak för jublet. Orsaken är att att Gud är god.Det är grunden för tillit och förtröstan. Gud ändras inte. Han är god. Och förvissningen om Guds godhet gör att vi kan förtrösta - även de dagar då vi inte ser något ljus.
--> Mannakorn att tugga på under dagen: Gud är god
***********************
Översikt/kommentar
Fyra gånger ropar psalmisten ut sin förtvivlan och frågar "Hur länge!" (vers 1-3)
Han upplever:
-sig vara bortglömd av gud
-att Gud döljer sitt ansikte för honom
-dagligen oro och ängslan
-att fienderna triumferar över honom
Sedan går de förtvivlade ropen över i bön (vers 4-5)
För att till sist sluta i förtröstan och jubel (Vers 6)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar